Jag och min man Jonas har gjort en terapeutisk träning med djupandning – rebirthing – i Danmark med den amerikanska andningsterapeuten Binnie A. Dansby. Under fyra års tid åkte vi en gång i månaden till Danmark plus en hel vecka i början och slutet av året. Mellan träffarna hade vi uppgifter att göra.

Där lärde jag mig, bland mycket annat, att det faktiskt är tryggt att känna alla mina känslor. Detta kändes som en nyckel till mitt fortsatta välmående och därför gav jag mig själv i uppgift att fokusera på mina känslor i vardagen. Detta var många år innan mindfulness hade etablerat sig som ännu en modefluga.

Jag frågade därför mig själv: Hur känns det i kroppen och vilka känslor har jag under alla dagens aktiviteter? Jag tänkte på det när jag satt på bussen, när jag undervisade, när jag pratade med en förälder, när jag skulle prata framför en grupp osv. Jag blev varse att jag undvek vissa livssituationer som kändes obehagliga, men också att jag kunde vara kvar i dem utan att gå under.

Detta var till stor hjälp när jag skulle föda mitt första barn hemma. Det är ju lätt för en västerlänning att tro att när det känns mycket, eller gör ont, så är detta ett tecken på att något är galet. Inte bara under födelsen utan i hela moderskapet är det viktigt att vara i kontakt med sina känslor. De är vägledare till intuitionen och moderskapsinstinkterna. Att acceptera mina känslor gjorde det också lättare att amma – jag var okej med alla känslor som flödade genom kroppen.

Om kvinnor i Sverige ska frigöra sig från förtrycket mot moderskap är första steget att bli medveten om vad vi känner och äga våra egna emotionella upplevelser och göra dem till våra egna som ingen annan har rätt att ha en åsikt om.