Jag har en fördel. Jag är inte född och uppvuxen i Sverige, men genom min danska mor har jag fått liknande barndomsupplevelser som svenska barn. Mina känslor räknades inte – de fanns inte. Jag skulle bete mig som min mamma ville oavsett hur jag kände mig. Hon hade inte förmågan att lyssna in och bejaka det jag kände. Jag upplever att många barn blir bemötta på liknande sätt. Bara det faktum att 93% av alla barn 18 månader och äldre är på dagis bekräftar detta. På dagis är det omöjligt för personalen att hinna vara lyhörd för varje individuellt barn.

Konsekvensen av min uppväxt var att jag aldrig lärde mig att lyssna på mig själv och mina behov. Som vuxen ledde det till ett mönster där jag bara körde på eller tryckte på bromspedalen för fullt. Jag var omedveten om att jag hade känslor som styrde mina val och styrde vad jag tänkte om mig själv.

Under den terapeutiska träningen med djupandning – rebirthing – som jag gjorde med Binnie A. Dansby började jag bli varse mina känslor och kroppsförnimmelser. Detta var dock bara en början. Jag har sedan kontinuerligt återkommit till tanken att det är tryggt att känna alla mina känslor och kroppsförnimmelser. Om man som barn har en mor som försäkrar barnet att det är okej att känna sina känslor växer barnet upp med ett inre positivt förhållande till de egna känslorna. Som vuxen har man då en inbyggd kunskap om hur man tar hand om sig själv.

Någon som inte fått uppleva denna försäkran under uppväxten kan känna sig utlämnad till känslosvängningar inombords också som vuxen. Vissa hanterar detta genom att bli kontrollerande – något man ser mycket av i Sverige. Det kan också leda till principfasthet – man ska följa principer oavsett hur det känns inombords. Eftersom man inte kan styra över känslorna så vill man få kontroll över dem på något sätt och då väljer man instinktivt att leva efter tydliga principer eller följa med i modets nycker. Modet dikterar till exempel att jag ska äta på ett visst sätt, motionera, fixa mitt hem, plastbanta, odla egna grönsaker, umgås på ett visst sätt och sist men inte minst, klä mig på ett visst sätt. Det är så mycket lättare att göra som alla andra eftersom man då känner man sig delaktig i det sociala sammanhanget. Det är inte fel att plastbanta eller dricka smoothies, men är det val som överskuggar djupare behov. För det tar tid och energi att göra alla dessa val och frågan är om det verkligen fyller våra djupaste behov och vår inre längtan.

I senaste TV-programmet Idol sade programledaren till flickan som just precis hade blivit utröstad och storgrät ”ta det lugnt!”. Hur tänker han? Hon har stora känslor som genomströmmar henne, men han tycker att hon ska ta det lugnt. Jag vet att många svenskar, och även många västerlänningar, tänker på det viset gentemot sina känslor. Det är inte hälsosamt att förtrycka sina känslor. Till slut tappar man kontakten med vem man är innerst inne. Känslor ska inte skambeläggas, de ska kännas. Nästa gång du är medveten om dina känslor säg ”det är tryggt att känna alla mina känslor”. När ditt barn gråter säg, ”det är helt okej att du känner som du gör ”.