Kategori: Föräldraskap

Måste man vara perfekt?

Postat av Tamara

I morse sade min 13 åring, ”tänk att vi har varit tillsammans dag efter dag ja i…snart 14 år, förutom de 10 dagar du var i Israel när du hälsade på din syster”. Vi pratade om hur vi säger exakt samma ord ibland när vi ska kommentera något. Så tillägger han att det blir ännu mera så med stora systern för de pratar ännu mera med varandra.

Det är en stor förändring mot vad jag upplevde i min barndom. Då var mamma borta hela tiden, inte för att hon jobbade men för att… hon alltid hade något att göra ”där ute”. Stackars mamma, hon hade något som tryckte inne i henne och hon var bara tvungen att komma bort. Jag har naturligtvis ärvt en del av denna oro, men har jobbat med mig själv och valt att förbli närvarande fast jag inte alltid kände mig så väl till mods. Till slut kan man inte gömma sig någonstans, man är naken med allting inför sin familj.

Minns hur ett av mina barn som hade blivit lite äldre började kommentera hurdan jag var. Inget kritiskt, bara en spegling. Vilken chock. Jag kände mig avslöjad. Trodde att jag hade varit diskret med mina inre våndor, men nej, barn ser. I min barndom var jag tvungen att vara perfekt. Nu fick jag tillfälle att uppleva att jag kan vara älskad fast jag inte, till synes, är perfekt.

Att se sina barn lära och växa

Postat av Tamara

 

• • •

Visst skulle du bli ledsen som förälder om du missade ditt barns första steg eller första ord?

Av samma skäl är jag glad att jag kunnat delta i alla mina barns nya steg i livet. Att se mina barn lysa upp, bli extra exalterade, intresserade och nyfikna vid varje ny färdighet eller nytt ämne i livet, det har varit en ynnest och en glädje och även fått mig att växa själv.

Jag har alltid varit mån om att barnet jag hade framför mig. Vad driver den här lilla människan, vad intresserar honom eller henne? Och då menar jag allt. Från första barnet som visade stort intresse för bokstäver och där vi föräldrar gick runt till olika affärer för att hitta vackra bokstäver i trä för att möta detta intresse. Till andra barnet som uppvisade ett starkt konstnärligt uttryck som vi gjorde vårt bästa att stödja. Sedan ännu ett barn med helt andra intressen i teknikens, kemins, matematikens och bilarnas värld – vi köpte en vacker Lamborghini-modell i favoritfärgen gul.

Det lilla barnet upptäcker de små sakerna i livet till exempel en sten eller liten insekt. Allteftersom barnen växer så vidgas deras värld. Genom mina barn så har jag lärt mig om bilar, matematik, kemi, datorteknik, gevär, datorspel, mode, smink, historia, musikstilar, litteratur och mycket mera. Det finns så mycket att upptäcka som jag inte lärde mig i skolan.

Vackrast är att se hur mina barn vuxit till starka individer med tydliga individuella personligheter. De vet vad de gillar och inte gillar och de skäms inte för att säga det. De saknar de skamkänslor som jag har levt med. Tänk att det är möjligt att ge sina barn en större inre frihet än man själv fått med sig från barndomen. Tänk att få uppleva sina barn bejaka sina inre intressen och behov. Tänk att jag får se dem blomstra och utvecklas till de underbara individer min man och jag intuitivt såg att de var vid födelsen.

Precis när jag tror att jag har förstått ett av mina barn så börjar de visa nya sidor av sig själva och intressera sig för nya aspekter i livet. Lägg märke att jag skriver aspekter och inte skolämnen. Mina barn tänker inte i banor som ämnen. De har nämligen aldrig gått i skolan och är befriade från att tänka i små lådor där till exempel samhällskunskap bara kan studeras på ett sätt, eller konsten att läsa och skriva bara kan utvecklas genom trista övningar. När intresse finns så fastnar kunskapen obemärkt, det är en observation jag gjort med mina barn.