Min israeliske pappa var väldigt varm och kärleksfull. Han gav mig upplevelsen av att vara älskad rakt in i hjärtat. Det är otroligt hur en sådan kärlek kompenserar för alla möjliga andra inre svagheter. I Sverige verkar vi ha fått detta om bakfoten. Vi tror att vi måste vara perfekta för att förtjäna kärlek. Vi har fått lära oss att vi inte duger som vi är. Kanske inte någon direkt har uttalat det, men om man inte tillåter barn att ha sina känslor, och känna den närhet de behöver, så blir resultatet detsamma. Barnet ska gå till dagis oavsett hur barnhet känner inför det. Barnet ska sluta gråta när den känner dig ledsen – det stör de andra. Du har lärt dig att du inte ska visa allt för mycket kärlek – det stör de andra. Du ska inte vara klängig och inte mammig och absolut ingen hönsmamma. Det stör! Men om barn inte får känna sina känslor så börjar barnet tro att det är något fel på henne eller honom.

Nu är det dags för oss att ta tillbaka makten över våra känslor. Dina känslor är dina! Upptäck vilka de är och bejaka dem. Det är okej att ha fel ibland. Att känslor finns är vetenskap, men det är bara du som kan veta vilka de är. Känslor ändras och även du förändras. Allt är inte gjutet i betong.

Min pappa sa aldrig att han älskade mig, men jag kände det på det sättet han tittade på mig och lyssnade på vad jag hade att berätta. Jag kände alltid att det jag hade att säga var intressant för honom. En dag såg jag en affisch för filmen ”The Kid” med Charlie Chaplin. Jag sade till honom att jag hade levt på den tiden filmen utspelade sig. Det bara kom ur mig. Pappa svarade ”jaha” med en mjuk öppen röst och frågade inget mera. Vi pratade aldrig mer om det, men än idag kan jag känna den respekt han visade mig den dagen. Att vara okej med sina känslor och inre upplevelser gör att man får ett större register att ta till när man ska förstå sitt barn eller sig själv.

Bejaka dina minnen från din barndom. Vilka var dina verkliga behov? På vilket sätt hade din mamma behövt vara mot dig ? Det är okej att kritisera och ifrågasätta – hon gjorde så gott hon kunde utifrån omständigheterna och visste kanske inte bättre, men om du inte sätter ord för det som inte fungerade så kommer du med största sannolikhet att upprepa misstagen eller försvåra relationen med dig själv. Detta handlar om dig kära kvinna och om ditt värdefulla barn; om du är mamma. Det värdefullaste du kan ge ditt barn är din tid och en fördjupad egen upplevelse av att det är okej att känna alla dina känslor.

Lycka till kära du.

Kram Tamara